(Deutscher Jagdterrier)
( Tysk Jaktterrier )
Mångsidigt användbar jakthund, särskilt som gryt- och kortdrivande
hund.
Efter första världskriget lämnade några aktiva jägare den numerärt
starka Foxterrierklubben för att bygga upp en avel, som uteslutande
skulle ta hänsyn till jaktlig duglighet. Det var de erfarna
kynologerna Rudolf Friess, Walter Zangenberg och Carl-Erich
Grünewald och de beslöt att avla fram en svart och röd hund för
grytjakt. En tillfällighet kom till deras hjälp. Chefen för Hagenbecks
zoo, Lutz Heck, skänkte Walter Zangenberg fyra svarta och röda
terrier, som enligt uppgift skulle härstamma från renavlade
foxterrierlinjer. På dessa hundar grundades aveln av den tyska
jaktterriern. Vid den här tiden anslöt sig Dr. Herbert Lackner till
grundarna. Gemensamt lyckades de, genom skicklig inkorsning
av gammal engelsk strävhårig terrier och welsh terrier efter år av
intensivt avelsarbete, att befästa exteriören hos rasen. Samtidigt
lade man stor vikt vid rasens mångsidighet, att det skulle vara en
hård, skalldrivande hund med vattenpassion, en hund med uttalad
jaktinstinkt och hög dresserbarhet.
År 1926 bildades Tysk Jaktterrierklubb. I likhet med tidigare
lägger uppfödarna av tysk jaktterrier den allra största vikt vid
jaktlig brukbarhet, stabilt temperament, mod och käckhet.
En liten, mestadels svart och röd, kompakt, välproportionerlig
jakthund.
Förhållande bröstomfång/mankhöjd:
Bröstomfånget skall vara 10 till 12 cm större än mankhöjden.
Förhållande kroppslängd/mankhöjd:
Kroppen skall vara obetydligt längre än mankhöjden.
Förhållande bröstdjup/mankhöjd:
Bröstdjupet skall vara ca 55-60% av mankhöjden.
Standard för
TYSK JAKTTERRIER
Rasen skall vara modig och hård, arbetsglad och uthållig, vital
och temperamentsfull. Den skall vara pålitlig, sällskaplig och
följsam, varken skygg eller aggressiv.
Huvudet skall ha en utsträckt form, vara något kilformat men ej
spetsigt.
Skallen skall vara flat. Den skall vara bred mellan öronen, smalare
mellan ögonen.
Stopet skall vara svagt markerat.
Nostryffeln skall vara proportionerlig till nospartiet och varken
vara för smal eller för liten, ej kluven. Den skall vara svart. Hundar
med brun päls får ha brun nostryffel.
Nospartiet skall vara något kortare än skallen mätt från nackknöl
till pannavsats. Det skall vara kraftigt med välutvecklad underkäke
och kraftigt markerat hakparti.
Läpparna skall vara stramt åtliggande och väl pigmenterade.
Käkarna skall vara kraftiga med ett perfekt, jämnt och fullständigt
saxbett. Avsaknad av M3 (en eller båda) skall inte betraktas som
fel. Tänderna skall vara stora och lodrätt placerade i käkarna.
Kinderna skall vara markerade.
Ögonen skall vara mörka, små, ovala, väl placerade så att de ej
lätt skadas. Ögonkanterna skall vara åtliggande. Uttrycket skall
vara beslutsamt.
Öronen skall vara framåttippade och ligga lätt an mot huvudet.
De skall vara högt ansatta, V-formade och inte alltför små.
Halsen skall vara kraftig, inte för lång, något välvd och med
markerad övergång i skuldran.
Överlinjen skall vara plan.
Manken skall vara markerad.
Ryggen skall vara stark, plan och inte för kort.
Ländpartiet skall ha kraftig muskulatur.
Korset skall vara plant med kraftiga muskler.
Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda revben men inte för
bred. Bröstbenet skall vara långt och revbenen skall nå långt
bakåt.
Underlinjen skall löpa i en elegant båge bakåt. Flanken skall vara
kort och stram och buklinjen lätt uppdragen.
Svansen skall vara väl ansatt i det långa korset och vara kuperad
till 2/3 längd. Svansen skall hellre bäras lätt uppåtriktad än helt
rättuppstående. Den får inte bäras framåtriktad över ryggen.
I länder där kuperingsförbud råder kan svansen lämnas naturligt
lång. Den skall bäras vågrätt eller lätt sabelformat.
SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE.
Sett framifrån skall framstället vara rakt och parallellt, betraktat
från sidan skall det vara väl placerat under kroppen. Avståndet
från marken till armbågen skall vara ungefär lika stort som från
armbågen till manken.
Skuldran skall vara väl snedställd och tillbakalagd med kraftiga
muskler. Vinklingen skall vara god mellan skulderblad och överarm
Överarmarna skall vara så långa som möjligt med bra och torr
muskulatur.
Armbågarna skall ligga an mot kroppen, varken vara inåt- eller
utåtvridna. Vinklingen skall vara god mellan överarm och underarm.
Underarmarna skall vara torra och lodrätt ställda. Benstommen
skall vara kraftig.
Handlovarna skall vara kraftiga.
Mellanhänderna skall vara lätt vinklade, benstommen snarare
kraftig än tunn.
Framtassarna, som ofta är bredare än baktassarna, skall ha väl
slutna tår. De skall ha tillräckligt tjocka, fasta, motståndskraftiga
trampdynor med bra pigment. I såväl stående som i rörelse skall
tassarna vara parallella, varken inåt- eller utåtvridna.
Sett bakifrån skall bakstället vara lodrätt och parallellt. Det skall
ha bra vinklar såväl mellan lårben och underben som mellan
underben och hasled. Benstommen skall vara kraftig.
Låren skall vara långa, breda och muskulösa.
Knäna skall vara kraftiga med god vinkling mellan lårben och
underben.
Underbenen skall vara långa, muskulösa och seniga.
Hasorna skall vara lågt ansatta och kraftiga.
Mellanfötterna skall vara korta och lodrätt ställda.
Tassarna skall vara lätt ovala med väl slutna tår och tillräckligt
tjocka, fasta, motståndskraftiga trampdynor med bra pigment. I
såväl stående som i rörelse skall tassarna vara parallella, varken
inåt- eller utåtvridna.
Rörelserna skall vara vägvinnande med god steglängd fram och
bra påskjut bak. De skall vara flytande, parallella fram och bak,
inte styltiga.
Huden skall vara tjock och ligga stramt an mot kroppen utan
veck.
Strävhårig päls som skall vara åtliggande, tätt och hård eller släthårig
päls som skall vara grov.
Färgen skall vara svart, mörkbrun eller melerat svartgrå med
rödgula, skarpt avgränsade, rena tecken på ögonbryn, nosparti
och bröst, på benen samt runt anus. Ljus och mörk mask är lika
tillåtet; små vita tecken på bröst och tår tolereras.
Hanar: 33-40 cm
Tikar: 33-40 cm
Hanar: 9-10 kg
Tikar: 7,5-8,5 kg
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
- smal skalle
- smalt liksom spetsigt nosparti
- dåligt markerad underkäke; smala käkar
- svagt bett; varje liten oregelbundenhet i framtändernas placering
- ljus eller fläckig nostryffel
- ljusa, för stora eller framträdande ögon
- ståndöron, fladdermusöron, för små, för lågt ansatta eller för
tunga öron
- dåligt vinklat framställ
- sänkt rygg eller karprygg; för kort rygg
- kort bröstben
- för smal eller för bred front
- dåligt vinklat bakställ; överbyggdhet
- mycket utåt- eller inåtvridna armbågar
- marktrång eller markvid benställning, kohasighet, hjulbenthet
eller trångt bakställ såväl i stående som i rörelse
- passgång, styltiga eller trippande rörelser
- spretiga tassar, kattfötter
- svans som bärs framåt över ryggen, för lågt ansatt svans,
svans som bärs hängande
- korthår, ullig pälskvalitet, öppen eller tunn päls
- hårlöshet på buken och på lårens insidor
- svag mentalitet, skott- eller viltskygghet
- över- eller underbett, korsbett, tångbett, kulissbett, partiellt
tångbett, oregelbundet placerade tänder, avsaknad av tänder
utom M3
- pigmentfel
- ektropion, entropion; olikfärgade ögonen, blå eller melerade
ögon
- felfärgad päls
- mankhöjd som över- eller understiger den i standarden angivna
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg
eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa
och sundhet.
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen.
källa.
Svenska Kennelklubben